Jag var livrädd inför rättegången, jag ville inte se honom, träffa honom, ha hans ögon på mig när jag skulle försöka gå igenom de senaste åren av mitt liv och inte heller höra honom berätta/förneka/erkänna eller något sånt.. Allt jag kände inför den dagen var panik och ångest, skulle jag verkligen klara det?
Jag fick en underbar kvinnlig advokat, hon tog sig verkligen tid – jag vet att det är deras jobb men det kändes som hon gjorde allt det där extra för att få mig att känna mig bekväm. Första gången träffades vi sent på kvällen på hennes kontor, det var stelt och jobbigt & jag hade svårt att minnas någonting, allt var en röra och jag var extremt förvirrad och rädd.. Men hon förstod mig, några dagar senare bjöd hon på lunch på ett café och allt jobbigt släppte, hon berättade om sina barn och lite allt möjligt och fick mig att känna mig helt trygg med henne. Jag kan helt ärligt inte komma ihåg att jag berättade om någonting men jag vet att jag gjorde det..
Innan rättegången var jag känslokall, jag stängde av allt och varje gång jag var tvungen att dra upp vad jag gått igenom var jag inte där, jag berättade det som om det var något jag läst, ville, vågade & orkade inte känna något..
Så kom den där dagen..
Det var inte en lång promenad dit men den tog ändå en evighet att gå, jag var någon helt annanstans i tankarna, ville inte vara med.. Runt hörnet utanför mötte jag upp min advokat, hon kramade mig och viskade att det här kommer att gå jätte bra! När vi kom dit fick vi veta att vi hade fått igenom medhörningsrum så jag skulle slippa sitta i rättegångssalen tillsammans med honom, när det var min tur att berätta skulle han flyttas ut och jag få komma in, annars skulle han sitta där inne och jag skulle kunna lyssna från mitt rum.
En kvinna med kort blont hår kom och visade mig in i medhörningsrummet, det var åklagaren, hon förklarade hur det skulle gå till väga och satt kvar med tills en röst ropade ut målet i högtalarna..
Mitt hjärta rusade iväg och jag ville bara fly, långt bort från tingsrätten och allt som hade med rättegången att göra.. Jag klara inte det här var orden som ekade i huvudet..
Dom kontrollerade att jag kunde höra allt inifrån rummet, sedan startade min advokat med att ”berätta om brotten”, vad hon ansåg att domen skulle bli & vad för skadestånd som var rimligt.. Sedan skulle han svara på det, hans advokat avfärdade skadeståndet och påpekade att ”Han” redan erkänt brott och berättade om hur dåligt ”Han” mådde osv. Jag skruvade ner volymen och lyssnade inte mer.. Sen var det min tur, jag trodde jag skulle svimma på vägen in i salen, men tillslut satt jag där och skulle berätta om mina upplevelser..
Hur började det?
Ord, bara ord.. Kommentarer som fick mig att känna mig dålig, ful, fel & värdelös.. Sen gick det över till örfilar följd av massa ånger - historier om barndomen, en pappa som misshandlade mamma & honom, hur han ringde polisen men inte fick hjälp.. Jag grät och kände mig elak som inte förstod varför, som tänkt tanken om att lämna & inte stöttade när han hade haft det så jobbigt..
Där bubblade känslorna som jag kämpat med i veckor upp, jag satt där med en massa människor i rummet som skulle lyssna och bedöma min ”historia”.. Mitt liv. Samtidigt visste jag att han satt inne i ett rum och lyssnade på allt jag sa, helt plötsligt kunde jag inte vara någon annan som berättade, istället var jag mitt i allting och allt jag berättade, alla känslor bara rann tillbaka över mig!
Vi var tvungna att ta en paus, jag gick ut tillsammans med min advokat, jag valde att gå lite i korridorerna utanför eftersom att han satt instängd i ett rum med poliser utanför & jag behövde röra på mig, då kom hans advokat fram.. En jätte trevlig man som beklagade vad jag behövt gå igenom men sedan sa att jag behövde tänka på Honom också, att han var orolig att Han skulle ta självmord, att jag skulle tänka på vad jag ville ha på mitt samvete.. Jag gick tillbaka till min advokat i chock, ännu fler tankar och känslor rusade och jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Nu drar texten iväg & allt blir jobbigt att tänka tillbaka på så jag tar en liten paus och skriver mer i dagarna, rättegången var uppdelad i två delar & samtidigt var det mycket runt om.. Resten av min berättelse går att hitta under kategorin Tankar eller här;
Första steget ur misshandeln, Flykten från misshandeln, Att leva i ett destruktivt förhållande
