När mina barn blir tonåringar.. hoppas jag att;
Dom kommer känna att dom kan prata med mig om allt som händer i deras liv utan att vara rädda för min reaktion. Jag hoppas att jag får dom att känna sig så trygga i sig själva att dom kan stå emot grupptryck och vågar gå sin egen väg. Låter säkert jätte klyschigt men jag hoppas det i alla fall, jag stod emot det mesta och jag hoppas jag kan få mina barn att göra detsamma!
Jag önskar att dom kommer våga/vilja ta hem alla sina kompisar till oss, jag vill ha ett ”öppet” hem, när dom är tonåringar får gärna mitt hem vara som en ungdomsgård, dit alla går istället för att hänga ute i portar/trappuppgångar, tunnelbanestationer, bussar och allt sånt där som tonåringar gör.. Jag vill att alla ska känna sig välkomna hos oss och hoppas att mina barn inte kommer tycka att jag är den pinsamma mamman man inte vill ta med sina kompisar till..
Jag hoppas att jag, även då, kan komma ihåg hur det känns att vara tonåring, det är så mycket som händer just under den tiden i livet. Det känns som att hela ens liv rasar samman över minsta lilla, pojk/flickvänner, vänner & vänskapsbråk, skolan och allt det där som är hela ens liv just då & jag vill verkligen vara den där mamman alla vågar komma till med sina problem för att få stöd och vägledning utan att känna sig ”dömda”..
Det är några av mina tankar & drömmar inför framtiden "som mamma".. Har du några tankar framtiden som förälder? Hur hoppas du att du kommer vara som tonårs-förälder?
![978B2774]()
